I morgon kväll är det öppet hus i en butik jag tycker om. Den heter Stank. Varför vet jag inte, för det stinker inte alls där och blandningen av kläder och inredning är tuff och lite ruff. Jag ska försöka ta mig dit efter jobbet med ett par vänner. Det bjuds visst på bubbel och bra erbjudanden. Nu är ju jag en glamourfröken som gillar inredning mycket mer än bubbel, så jag ser mest fram emot att titta om jag hittar något fint.
Men inte vet jag var jag ska göra av det här hemma, för vi har redan allt. Så jag kanske borde gå dit och lära mig att bara fönstershoppa.
Det är faktiskt så att jag bestämt mig för att ge bort minst en sak per dag i ett helt år, just för att jag känner att vi har för många saker som vi inte behöver. Det är den sista mars i dag, och jag har lyckats ge bort 102 saker sedan nyår. Öka utflödet, försöker jag tänka. Vissa saker jag gett bort har varit oanvända eller nästan nya. Andra saker har varit dyra, men av någon anledning fel för mig.
Så varför skaffar man sig egentligen saker, när man sedan blir irriterad över dem efter ett tag? De känslor jag fått när jag gett bort dem är bara lättnad.
En gång på ett tåg så mötte jag en man som reste igenom hela Europa med bara en tandborste. Tänk vad skönt det kan vara att inte ha några saker att ta hand om. Drömkarlen och jag gjorde något liknande när vi var i Grekland och fick för oss att åka över på en dagstur till en annan ö. Väl där så ville vi inte alls stressa tillbaka, utan se oss omkring och bara vara. Det slutade med att vi hyrde in oss på ett pittoreskt litet ställe som en grekisk äldre dam hyrde ut, uppe på ett tak. Där stannade vi några dagar, fast vi bara hade badkläder med oss, och en ryggsäck med en bläckpenna som jag försökte sminka mig med. De var den bästa semesterdagarna någonsin. Vi köpte en tandborste och deodorant och bara njöt av allt runtomkring. Jag försöker minnas den känslan ofta. Om jag kunde minnas den tillräckligt tydligt så tror jag att behovet av att skaffa fler fina saker till hemmet skulle minska.
Vi har ju redan fina saker. Så egentligen behöver vi inte fler. Det är så man måste tänka. Det var så jag tänkte när jag inte hade råd. Såg jag ett par svarta byxor jag ville ha så köpte jag dem inte om jag redan hade ett par svarta byxor. Då behöver jag egentligen inte fler. Flödet av saker runt oss är enormt. Det går inte att skaffa allt man tycker om. Det gäller att man hittar sitt eget sätt att sätta gränserna. Behöver jag verkligen det här? För även om jag vill ha något så betyder det inte att jag behöver det. Klarar jag mig närmaste månaden utan att skaffa den här nya saken? Klarar jag mig närmaste året? I så fall är det inget jag köper för att jag behöver det. Så kan man tänka. Så kan man även tänka på han som bara reste med en tandborste. Så enkelt allt blir när man slipper ta hand om så många saker. För visst är det skönt när man kliver in i en helt tom lägenhet, eller i ett helt tomt hus. Man vet att man skall flytta dit, och det är stora tomma ytor. Det längtar jag efter ibland.
